I Gudstjänsten på söndag 27 september installeras vår nya pastor Ronny Augustsson, kom med och hälsa honom välkommen!!
Publicerat 24 september, 2015
Observera
Denna text publicerades första gången den 24 september, 2015. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
Ingela Hallgren intervjuar Ronny Augustsson :
Det var en gråmulen sommardag, regntunga moln täckte himlen. Jag parkerade bilen vid lasarettet och steg ur. Då föll de första regndropparna. Retligt, tänkte jag, Nu blir jag som en dränkt katt när jag skall träffa Immanuelskyrkans nye pastor, Ronny Augustsson. Vi träffades i hans arbetsrum i sjukhuskyrkan.
”Vem är du”, var min första fråga till mannen framför mig i svart prästskjorta och rundkrage? Jag föddes 1965 i Broddarp i en lantbrukarfamilj. Jag har ingen frikyrklig uppväxt egentligen utan det var Svenska kyrkan på landsbygden som gällde. Jag kom dock med i SMU som tonåring och jag kom till tro på ett tonårsläger. Den upplevelsen som jag gjorde då var ett viktigt steg på den väg som förde vidare vad gäller kristen tro och utveckling. Bakgrunden i Svenska kyrkan och erfaren-heterna i SMU och frikyrkan har varit en tillgång. Jag har lärt mig att det finns olika sätt att tänka. Det kan vara en fördel att inte ha en ”helgjuten” bakgrund. Jag är gift sedan 30 år tillbaka med Gunilla som är undersköterska. Vi har tre pojkar födda 1985, 1987 och 1992. Jag har haft olika pastors
tjänster bland annat i Toarp och Tibro. Jag flyttade hem 2006 och visste inte riktigt hur framtiden skulle bli, men jag ville fortfarande vara pastor. 2007 var jag tillförordnad pastor i Immanuelskyrkan. Jag arbetade på distriktsexpeditionen 1,5 år och var bataljonspastor i Kosovo en period. Jag har också arbetat som personlig assistent. De senaste åren har jag arbetat som sjukhuspastor på halvtid och den andra halvtid som pastor i Tvärreds missionskyrka. Denna tjänst kommer jag nu att lämna och gå in i pastorstjänst i Immanuelskyrkan på 50%. Jag kommer att tjänstgöra i Immanuelskyrkan tisdagar och torsdagar samt varannan söndag.
Beskriv dig själv med tre ord! Lugn – diplomatisk – bondpojke.
Hur hanterar du besvärliga människor? Jag tror på demokrati och brukar göra vad jag kan för att prata lugnt och sansat. Min erfarenhet är att där starka känslor råder kan det vara svårt att kommunicera. Det handlar om att få till ett samtalsklimat och ett sammanhang där grundstämningen är att lyssna och respektera varandra –”Jag försöker att förstå vad du säger”. Jag tänker också att vi människor sällan är besvärliga eller något annat heller. Men vi kan ibland bli besvärliga. Bland annat då vi inte tycker att vi blir lyssnade på och bemötta med respekt. Sedan är det ju också så att en människa som betraktas som ”besvärlig” i ett sammanhang kan i ett annat bli betraktad som ”principfast”, ”energisk”, ”intuitiv” etc. Mänsklig kommunikation är komplex.
Vad är din vision för församlingen? Önskar att församlingen skall vara en växtplats. Det finns tydliga bilder hos aposteln Paulus. Han talar om att församlingen är en kropp med olika lemmar och tillsammans skall vi tjäna varandra och utvecklas som de individer vi är. Det kyrkan behöver göra är att skapa kreativa sammanhang där vi kan samtala med varandra, vrida och vända på synpunkter och åsikter och då tror jag vi kommer fram till någon form av konsensus och känner: ”ja så här skall vi göra! ”Den här vägen skall vi gå! Då blir det inte heller viktigt vem som kläckte idén från början. En del av oss människor är entreprenörer och ropar högt från början ”så här skall vi göra”, andra är mer försiktiga och återhållsamma. Gud har utrustat sin församling så rikt och alla behövs, alla har en uppgift i sammanhanget. Det är viktigt att lyssna på varandra och det är en stor glädje att arbeta tillsammans.
När känner du mest glädje och tillfredsställelse i livet? Jag har olika svar på den frågan. Jag kan känna stor glädje mitt i skogen då kan jag uppleva mig ett med naturen. Ett annat svar på frågan är att mötet med människor är fantastiskt. När jag upplever att det jag säger, är och gör är det som behövs just nu. Det är stort. Det handlar om – att vara i sitt esse eller essens. –Begreppet flow används ibland för att beskriva samma sak.
Om du blickar tillbaka på ditt liv vad är du mest nöjd och tacksam över? Jag är tacksam över att det har gått bra för barnen. Jag är tacksam över hela mitt liv. Tänk att få stå i denna typ av tjänst, att få vara i sin essens och att få bekräftat att det jag gör gör skillnad. Detta är stort.
Vad önskar du av framtiden? När jag tänker på församlingen önskar jag få göra det jag kan i min nya tjänst och samverka med Mattias och med församlingen. Önskar att församlingen blir den växtplats där man ser möjligheterna hos varandra och tillåter varandra att utvecklas och växa.